Andermatt

Nu har ytterligare en till puderhåla besökts av firma Höök-Anger.
Lite sega förhållanden och ett puderdump som aldrig anlände var några av orsakerna till att Andermatts grannby, Hospental (Schweiz minsta by!) fick celebert besök på sitt exklusiva vandrarhem.

Resesällskap under färden och bidragare till lyckad tripp var:

1. Daniel Furberg, främsta bidrag en Skoda Octavia för transport
2. Kiruna-Martin Skogfelt, främsta bidrag norrlands dialekt samt kontakt med lokal falang av gränsen maffian
3. Andreas Rådlund, främsta bidrag kamera för bildredovisning, en stor aptit och ett allmänt förvillat intryck

Andermatt bjöd tyvärr på ett något bristfälligt snötäcke, hajarna frodades i de grunda vattnen.
De utkrävde lyckligtvis inga allvarligare offer även om i stort sett varje skida fick mottaga minst ett bett. Vår lokala guide vägrade åka vänliga vägar ner för berget utan föredrog "det är stenigt fast bra" för att sedan välja att hoppa ner en massa meter i stället för att åka. På grund av protektionism gällande skidor valde Herrar Höök och Anger oftast snöigare nerfarter med mindre klippavsatser. 10 metersklippor skall behandlas varsamt, inte p.g.a. aversion mot smärta utan snarare för att spara skidor och annan utrustning. En del schysst åkning främst i korridorer lyckades vi dock vaska fram, främst dag 2 då vår guide var bakfull.

Andermatt är en om möjligt ännu mindre skidort än Engelberg med mäktiga berg och brant åkning. Byn är riktigt mysig med gamla hus och dåligt kaffe. Nämnas bör även att vandrarhemmet i Hospental har vandrarhemsvärldens bästa duschar. Resan var således en trevlig upplevelse på det stora hela. Risk för återbesök finns, närmast imorgon. De har tydligen fått lite mer snö nu...

Dambesök!
Nu har Zurich damerna äntligen tittat förbi: Karam-Ellen, Anna Daredevil Frankzen och Bräd-Anna nu på skidor Nygren! Damerna välkomnades av flatljus och pelikanbeströdda pister, Engelberg vägrade till en början visa upp sin bättre sida. Detta borgade självklart för en seg inledning, klarnande väder och upptäckten av hur vansinnigt kul det faktiskt är att stå på skidor ledde dock snabbt till bättring av humör och vackrare vyer.
Ett par öl hans även med på afterskin innan de kvinnliga studieteknologerna var tvungna att hasta åter till Zurich. Bilden är tagen från den strategiskt placerade, framför trappa och hiss d.v.s. i vägen för alla andra, pre-afterskin i korridoren.

Det snöade ju...

Senast rapporterade vi ju om ett litet snöfall. Bara för att bevisa att det faktiskt hände så kommer här en uppföljning.

DET HAR VARIT PUDER!

Korridorsfotografen Hell-man som fick posera snyggt på snöfallsinlägget återbetalade modelljobbet genom att bidra med några trevliga bilder. Vi skall nämna att även om bilderna ser sjukt porriga ut så underrepresenterar de snarare än överrepresenterar åkningen vi upplevt under de senaste två dagarna. Det har spårats lössnö både till höger och vänster. Små klippor har hoppats och puderfält susats igenom. Ett hårt jobb har det varit att spåra ett helt skidsystem men nu är det snart gjort. Mer snö väntas dock imorgon natt så då blir det till att jobba som puderspårhund på söndag också. Inte vidare kyrkligt men plikten framför allt!

För övrigt har det käkats fredagsmiddag bestående fläskkotletter, råstekt potatis samt bearnaisesås. Bummarmenyn består inte alltid av pasta röd/grön!
Dessutom har säsongens första tvätt påbörjats, risken finns att den överbelastar reningsverket men förhoppningsvis leder den till att atmosfären i vårt rum övergår från odör till arom.

Snön har anlänt!
Äntligen, efter en och en halv veckas väntan har snön kommit till Engelberg. Och detta med besked. Har haft en väldigt trevlig dag idag med ca 30 cm nysnö och det har fortsatt att dumpa hela eftermiddagen och kvällen. Detta bäddar för en dag med förhoppningsvis drygt 50 cm puder imorgon. Om väderleksrapporten stämmer skall det även vara sol, vilket lär bli ganska, ganska så nice.
Atmosfären på after-skin när det snöar är alltid lite speciell i Alperna. Ni som har varit med om det vet vad jag pratar om. Det känns lite som ett gäng 5-åringar dagen innan julafton. Skillnaden är dock att vi vet vad vi får i julklapp.

Beach 2006 hets!Bara för att bevisa att korridorersboende inte bara borgar för härlig sammanhållning i form av fester utan även i konstruktiva aktiviteter såsom stretching och tvättbrädeframkallning så bifogar vi härmed en liten rapport angående träningsviljan.

Efter varje hårt arbetspass utfört på berget (Ja, skidåkning kan klassificeras som ett jobb därför att: 1. vi gör det varje dag 9-5. 2. Det är jobbigt. 3. Det bidrar till Schweiz BNP. 4. Man kan få arbetskador och slutligen 5. Vi åker pendelbuss till arbetsplatsen (läs liften) varje morgon.) är det gemensam korridorsstretching samt styrketräning.
Det knarrande korridorsgolvet belamras efter avslutad skiddag med illaluktande arbetare som frenetiskt kämpar för att överträffa varandra i bland annat armhävningar och märkliga stretchpostitioner. Det samlade korridorsgymmet består hittills utrustningsmässigt av: Ett stycke hjul (att rulla framåt och bakåt ståendes på knä medans man drömmer om att det skall leda till ett sexpack, Daniels bidrag), ett stycke gummiband (Tesas bidrag) och diverse dörrposter som tjänar till att göra pull-ups med. Vi hoppas kunna återkomma om några veckor med bilder på inoljade sexpack. Tyvärr finns det andra sexpack som motarbetar dessa sexpack, men vi försöker i alla fall.

Korridorsfest!!!
Så har Hotel Bellevues övervägande svenska säsongare haft sin första korridorsfest. Ursäkten för att ta till flaskan var Daniels (Furberg) och Sebastians nyligen passerade födelsedagar. Festen har lokalt varit hypad hårt under veckan och klarade på alla sätt av att leva up till förväntningarna.
Mycket imponerande var det även att se de nyanlända grannarna Rådlund och Tesa haka på alkoholtåget trots 24 timmars resa och den föregående natten sömn intagen på en UCPA buss som dessutom enligt uppgift (Tesa) innehåll en skamlös fisare vilken förgiftade nattluften.

Korridorsfesten började faktiskt någon helt annan stans än i korridoren. Alpenclub invaderades av ett sällskap på fjorton. Förutom deras goda mat bidrog Alpenclub främst till en lyckad fest genom sin Kafe Nils, en mytomspunnen men ack så hemlig variant på kaffe som inte innehåller så mycket kaffe alls. Korridorsfesten flyttade först därefter till korridoren där ett okänt antal liter bål konsumerades innan vår gemytliga nattvakt vänligt men ganska bestämt talade om för hela sällskapet att Balsalongen stod till handa för fortsatt festande.

Sen kommer ingen ihåg speciellt mycket mer... Vi skall dock rannsaka minnen och analysera bildskörden från aftonen för vidare rapportering. Så länge bjuder vi i alla fall på ett smakprov om vad digitalkameran fick se under natten.

Vi har dessuto listat ut att vi har ett telefonnummer!
+41416396872

God Damn!
Nu har vi hunnit hänga ett par dagar i Engelberg!
Tre skiddagar som lett till en hel del leenden men framförallt en satans massa muskelvärk!
Genom att båda anlända med inget mer än grundkonditionen och gamla meriter i muskelväg har vi smärtsamt fått lära oss exakt vilka muskler man använder vi skiddåkning. Dom som just nu gör ont! En del ömmande vader, pulserande lår och en och annan smärtilning längs ryggmusklerna är de gemensamma plågorna. Jag (Daniel) har dessutom lyckats dra på mig en öm nacke efter den korkade idén att göra en mellanstuds på nämnda kroppsdel efter ett pyttelitet dropp.
Lite mjuk snö hittar vi på berget och då njuter vi, men det mesta är uppkört och ganska välpackat, vilket må vara danande men i vårt fysiska tillstånd inte speciellt njutbart.
Annars njuter vi av att befinna oss på hög höjd igen och smutta på den lokala ölen.

Resan startade fredagen den 6:e jan. UCPA stod för buss med sovplats vilket tog oss ca 18 h. Klocan 06:30 blev vi sedan avsläpta i en korsning i en förort till Basel. Taxi gick inte att få tag på så det fick bli spårvagn med typ 50 kg pakning var. Tåget tog oss sedan ganska smärtfritt upp till Engelberg. 23 timmar efter vi hade startat var vi nu till slut framme i bergen. Rummet som hotell Bellevue hade tilldelat oss passade dock inte våra krav så efter lite bönande fick vi till slut ett trevligt rum med balkong. Nu började förberedelserna för följade dags skidåkning.

Nu har vi fixat nåt som heter blogg.....vad fan nu det är? Får se hur det funkar.