Nu är slutet nära!

Så var det även dags för Gustaf att lämna Engelberg. Det är med många fina minnen och en massa nya trevliga bekantskaper som jag åker här ifrån. Slutet på vistelsen har dock varit perfekt, mycket puder och mycket sol. Kommer man från Kiruna tycker man dock att vädret varit ganska dåligt eftersom man då uppskattar flatljus mycket mer.
Måste passa på att tacka alla som varit inne och kommenterat för visat intresse. Återkom gärna om ca 9 månader då uppföljaren Engelberg2007 kommer att börja visas, kan bli minst lika spännande. Ta hand om er så ses vi igen i januari nästa år.

Saknaden är stor!

Nu har Daniel lämnat mig här i ensliga (förutom alla som i söndags skulle ta tåget från Grünenwald) Engelbeg. Det känns tråkigt att inte komma hem till en stor och väldoftande famn. Nu får man istället nöja sig med Rådlund, inget ont om Andreas men det är liksom inte riktigt samma sak. Ett annat sätt att glömma och förtränga är att pumpa puder, för puder har det varigt gott om. Efter gårdagens strapatser med en hel del ansiktssprut så sa jag igår kväll att om det är sol imorgon (läs idag) så går jag raka vägen till Danny och hyr ett par Sanouk. Morgonen kom utan ett moln på himmeln vilket medförde att jag blev 38 frass fattigare. Dagen då Gustaf bestämde sig för att hyra ett par feta lagg kunde dock inte vara bättre timead eftersom det var en dag med gott om den lösa snön. Började dagen med två Laub för att sedan avasera bortåt Steinberg och mellan Sürzli. Någon lunch hanns inte med utan det fick bli "en dubbelmacka i köket". Skiddagen avslutades framåt femtiden med ytterligare två Laub och en välbehövlig after-ski.
En ny talang på fotografhimlen presenterade sig också idag vid namn Tomas Haglund. Det är denne man som står för dokumentationen från dagen.
Som svar på Daniels tacklista vill jag också passa på att tacka Daniel för denna tid vi fick tillsammans. Hoppas att Olivia fortfarande vill ha dig trots din onaturligt formade mun. Ses i Chalmers dunkla korridorer!

Nu är det slut..... för Daniel
Söndagen 12/3 så lämnar Daniel Engelberg med många minnen och en svullen underläpp.
Svullnaden lär nog försvinna men det gör knappast minnena!

Tack till.... (utan inbördes ranking förutom på första posten)

Gustaf - för bra rumskompis och gott ölsinne
Rådas - för förvirring och skidglädje
Tesa - för morgonhets och tyskhet
Johan - för bilder och belagpulverreparationsmedeltips
lill-Daniel - för dropphets och jackutlåning
Sebastian - för attityd och bilder
Patrick - för frenchness and moustache
Martin J. - för träningshets och blogginspiration
CSN - som sponsor till alla andra i korridoren
Hanna - för bredskidskomplex och vegitarianism
Jeanette - för städinspiration och fotvårdsuppmaningar
Haglund - för svettdofts- och läppempati
Kristijan - för norskhet och skidglasögon
Anders - för DHL-förvirring och brädmobbing
Lizzan - för rumsförvisning och Gustafsuppmuntran
Dr. Muller - för snabba stygn och bra bedövning
och vidare gruppvis
Per och Erika - för kvällens Tacos
Rasmus och Lotta - för klingande finlandssvenska och OS-hockeyfinalförlust
Anna Edström och Rosinga Wachtmeister - för väggutsmyckning
Tobias, Uffe, Jonas och Johan S. - för åk- och ölsällskap
Oskar med bror - för skön säsongsupptakt och pannkakor
Stompapojkarna - för sjukt undehållande korridorssällskap
Zurich studenterna - för sjukt trevliga besök
Brunobussgästerna - för varierande kunskaper i offpisten
Föräldrarna - för säsongsbesök och fyra dagars flatljus men ändå gott humör!
Skogan, Jensa och Lena - för Januari glädje
och resten av alla som passerat genom fyran på Bellevue eller jag på något annat sätt sprungit på.

Men främst min underbara flickvän som jag snart är hemma hos!

Vi syns i Göteborg eller någonannanstans, snart hoppas jag!

Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Att droppa klippor kan vara farligt! Det fick Daniel idag plågsamt erfara efter en liten olycka som resulterade i ett hål rakt igenom underläppen. Sägas bör att Daniel åket innan faktiskt satte droppet utan större problem. Skadan ledde dock till ett besök hos Doktor Müller som gladerligen smyckade Daniels läpp med tre stygn på utsidan och tre på insidan. Ta det försiktigt i backarna, det kan göra ont att åka skidor.

Nu börjar det bli tjatigt men det snöar faktiskt igen....

Jag som har legat sjut till och från i över en vecka har tagit mig ut i backarna och fått uppleva mycket trevliga förhållanden med en hel del puder. Fysiken är fortfarande lite efter men det blir bättre och bättre. Ett tips från en säker källa berättade om att åkare i svenska skidlandslaget brukar åka ner till havsnivå när någon har en långdragen förkylning för att hjälpa kroppen att tillfriskna. Detta knep var tvunget att provas så i torsdags åkte sex stycken av oss till Zurich för att se om detta hjälpte och även för att besöka Swisspo vilket är en mässa med nästa års skidutrustning. Vi anlände till mässan vid fyratiden för att där få reda på att mässan stängde klockan fem. Ingen av oss var särskilt sugna på att betala 20 frass för att vara där en timme så det fick istället bli en sväng på stan (bilden visar dock att vi inte tappade humöret för det). Vi hann istället med att äta kebab, ta en burgare på McDonalds och en donut på Starbucks på drygt två timmar. Jag vet inte om det var höjdexperimentet eller maten, men när vi var hemma i Engelberg så kände jag mig mycket bättre. Detta har i alla fall medfört att jag som sagt har åkt de två senaste dagarna.
Nu säger prognosen att det skall snöa i fem dagar i rad så nu gäller det att vara på hugget eftersom det klassiska ordspråket "you have no friends on a powder day" stämmer väldigt bra. Nästa gång det bloggas hoppas vi kunna bjuda på några smaskiga puderbilder.